Utställningen Devouring Heaven tar avstamp i Nancy Hustons bok Skapelsejournal (1990). Boken handlar om svårigheterna med att vara skapande mamma, problem som ibland vuxit till ödesdigra konflikter mellan kropp och själ, konst och liv och inte minst i moderskap och konstnärskap. Huston beskriver i sin bok att författaren Sylvia Plath hade två intressen i livet: litteraturen och att föda upp höns, ankor och påfåglar. Endast fåglar som inte kan flyga. Virginia Woolf skrev Spökhuset och många kvinnliga konstnärskap refererar till just änglar som inte kan flyga, om fåglar som vingklippts, om kreativitet som inte gavs möjlighet att skjuta i höjden.
Ett annat tema i Devouring Heaven är barnens marginaliserade roll i samhället där vi sällan får ta del av eller höra barns tankar om livet och världen. Sandberg undersöker genom måleri och video formandet av identiteter och specifikt den mellan mamma och barn och hon visar samtidigt minnesbilder av lek och tid spenderad tillsammans med sin son. Svårigheterna med att kombinera moderskap och konstnärskap som en kommentar till samtiden, men också en universell samexistens mellan generationer, mellan föräldrar, mellan föräldrar och barn och kommande generationer.
Någonstans en önskan att få både sig själv och sitt barn att flyga, men hur?
The exhibition Devouring Heaven takes its point of departure from the book Journal de la création (1990) by Nancy Huston. The book covers the difficulties being a creative mother, sometimes built up to conflicts between body and mind, art and life and not least the relation motherhood and being an artist. Huston states in her book that Sylvia Plath had two interests in life: literature and to breed chickens, ducks and peacocks. Only birds that cannot fly. In “Professions for Women”, Virginia Woolf wrote about killing “the angel in the house” and many female artists are referring to angels that can not fly, birds that has gotten their wings cut off, about creativity not being able to rise high, to fly.
Another theme in is marginalized children in society whose voices and thoughts about life and the world are rarely heard. In this video the forming of identity, the relation between mother and child, are shown as time spent together in singing and creating songs, by playing with words, as storytelling. The difficulty being a mother and an artist as a comment on today’s society, but also a universal co-existence between generations, between parents, guardians and future generations. A wish to be able to make us both fly, but how?